Släktet Dracaena omfattar mellan 60 och 100 arter. Det tillhör familjen Asparagaceae eller Dracaenaceae. Dracaena-arterna är ovanliga bland enstjälkiga växter på grund av sin förmåga till sekundär tillväxt av stammar, grenar och rötter. De flesta Dracaena-arter växer som buskar eller geofyter. Det finns endast åtta arter med trädväxt, och den xeromorfa Dracaena cinnabari tillhör dem.
Drakblodsträdet anses vara ett unikt, speciellt och magiskt träd. Sedan urminnes tider har det haft en magisk och religiös plats i livet hos exempelvis ursprungsbefolkningen på Kanarieöarna, där arten Dracaena Draco förekommer. Kådan har en djupröd färg som också har förknippats med häxeri.
Förutom dess religiösa och magiska betydelse är ”drakblodsträdet” också av stor vikt för den medicinska världen. Drakblodsträdet innehåller ämnen som kan användas i kampen mot cancer. Här kan man tänka på cytostatika mot leukemi. Särskilt icogenin har visat sig vara celldödande vid myeloid leukemi. Men även andra ämnen från ”drakblodsträdet” undersöks för sin verkan mot cancer. Sammanfattningsvis är drakblodsträdet magiskt, speciellt och unikt; ett riktigt konstverk!

Det kanariska drakblodsträdet på Teneriffa (Dracaena Draco eller el Drago Milenario) imponerar i trädgårdar med medelhavsklimat över hela världen. Dess kraftiga grenar växer i omöjliga vinklar och sluttningar. Med sin paraplyformade krona med en diameter på cirka 9 meter och sina korvliknande grenar trotsar det tyngdlagen.
Drakblodsträdet, även känt som el Drago Milenario (tusenåriga drakblodsträdet), är Teneriffas symbol och en viktig turistattraktion. Om du vill veta mer om Teneriffa kan du läsa Guy Devos bok som referensverk, då den innehåller mycket användbar information om allt möjligt på Teneriffa.
I slutet av 1500-talet gjorde Pieter van de Borcht en noggrant detaljerad akvarell av Draco. Dracaena Draco, varav den mest kända står på Teneriffa, tillhörde de växt- och trädarter som väckte mest intresse hos upptäcktsresande, historiker, resenärer och naturvetare, tillsammans med den kanariska tallen, Garoé (det heliga trädet och symbolen för El Hierro) och Orchilla (lav som rött färgämne utvanns ur).
Även om det finns bilder av drakblodsträdet (som Martin Schongauers från 1475) från tiden före v.d. Borcht, anses Pieter van de Borchts vara den första noggranna botaniska beskrivningen av Drago Macaronesico. Även Alexander von Humboldt (1769–1859) var fascinerad av ön Teneriffa och drakblodsträdet.

Den Dracaena Cinnabari är ett stort drakblodsträd med en stam och en höjd på upp till 10 meter samt en slät grå bark. Grenar med korvformade sektioner bildar en paraplyformad krona. Kronformen är anpassad till torra klimat och påverkas av tillgången på luftfuktighet. De hårda bladen är tätt samlade i tuppform, mörkgröna och avlånga, upp till 60 cm långa och 4 cm breda. Bladen är taggiga och hårt formade, vilket är ett karakteristiskt drag hos trädet för att förhindra överdriven vattenförlust.
Små krämvita blommor växer i stora, upprättstående blomställningar. De klotformade frukterna har en diameter på cirka 1 cm och innehåller 1 till 3 klotformade, brunröda frön som är mycket hårda. Under mognaden skiftar de från svarta till röda. Fröna sprids av fåglar. Sedan antiken har växten använts för att utvinna blodröd medicinsk kåda och som ved. Dessutom används blommor, frukter och blad som foderkälla för boskap.
Dracaena Cinnabari (drakblodsträd) är en endemisk art och den mest ikoniska växten på ön Socotra. Det är ett mycket iögonfallande och vackert träd i Socotras landskap, särskilt på höjder mellan cirka 300 och 1480 meter. Socotra är en isolerad ö i Indiska oceanen mellan Afrikas horn och den arabiska halvön. Den tillhör Republiken Jemen. Ön är en av världens mest biologiskt mångfaldiga öar.
Den unika vegetationen som är anpassad till en semiarid miljö utgörs av en vintergrön skog som domineras av drakblodsträdet (Dracaena Cinnabari). Socotras flaggskeppsart Dracaena Cinnabari lider av bristande återväxt till följd av intensivt bete från getter. Därför växer plantorna och de unga träden främst på klippavsatser och andra platser som är otillgängliga för getter. På tillgängliga områden finns endast fullvuxna och övermogna träd. Dracaenaskogen på Firmihin anses vara en av jordens äldsta skogssamhällen. Den fortsatta utvecklingen av detta trädssamhälle är dock inte optimistisk.
Det sårbara drakblodsträdet har därför varit ett av de viktigaste fokusområdena för bevarandearbete och forskningsaktiviteter på Socotra under de senaste åren.

Drakblodsträdet på Gran Canaria (Dracaena Tamaranae) är en art som växer i bergen i den sydvästra kvadranten av ön Gran Canaria: från klippväggarna i Amurga i Fatagas ravin till höjden i Junquillo i La Aldeas ravin. Under 1960-talet hade grupper av bergsklättrare lokaliserat några vilda exemplar av drakblodsträdet i ravinerna i södern av ön. Fynden presenterades för Gunther Kunkel, den tyske naturvetaren och botanikern, som publicerade upptäckterna 1972 och 1973. I Kunkels beskrivningar, liksom i andra bidrag om platserna och kartläggningen av dem, hänvisas det till arten som Macaronesisk Draco eller Drago från Gran Canaria.
Den förekommer uteslutande på svåråtkomliga bergssluttningar och i raviner och beskrivs som karakteristisk för vegetation som trivs i termiskt hårdgjorda/uttorkade miljöer i tropiska/subtropiska områden.
Drakblodsträdet är relativt ”torkälskande”, det vill säga att det trivs i områden med 200 till 500 mm nederbörd per år. Men det sista levande vilda exemplaret som växte på de branta nordliga sluttningarna överlevde tyvärr inte torkan och dog slutligen 2009. Arten ses nu endast i odlad miljö.

Arten Dracaena Serrulata (även känt som drakblodsträdet i Arabien – Jemen) beskrevs av Joh Gilbert Baker 1894. Denna brittiska botaniker ägnade en stor del av sitt liv åt att kartlägga och dokumentera olika växtsamhällen, däribland bromelior, amaryllis och många andra. Han beskrev hela 68 arter och underarter av drakblodsträd.
Baker skriver om Serrulata: ”Drakblodsträd är både källan till legender från uråldtiden och till utvinningen av den kådigt sav som är känd som drakblod. Detta är ett mycket värdefullt ämne som har använts (och används) till många olika ändamål: från balsam till konservering av trä, bland annat trä som användes för att bygga Stradivarius-fioler.
Den kanariska Draco imponerar i trädgårdar över hela världen med medelhavsklimat. Den liknande ”arabiska Serrulata” förekommer nästan aldrig i odlad miljö, men är lika värdefull. Skillnaden ligger i det smala, styva, havsgula bladet och den långsammare tillväxten.”
De styva bladen hos Dracaena serrulata var en viktig källa till fibrer och rep. De stora, styva bladen med spetsar skars eller drogs loss från stammen. De slogs med tunga klubbor för att lösgöra och öppna bladets hårda ytterhölje. Därefter lades bladen i vatten och fick ligga i några veck. När de var ordentligt mjukade togs bladen ur vattnet och staplades i högar på en hård, plan yta. Därefter fick de ligga länge för att fibrerna skulle lossna i separata strängar. När de enskilda fibrerna var utdragna tvinnades de och gnuggades mot höften för att producera tråd. Det sägs traditionellt att dessa trådar var de starkaste av allt rep som producerades i Oman.
Repet som tillverkades av Dracaena serrulata användes som kamelrep, bagagerep och repblock. Det användes för att sänka ner tunga säckar med rökelse, till exempel i områden där bagagekameler hade svårt att ta sig fram. Rep av denna växt användes också för att tillverka selar som män sänktes ner i för att samla vild honung från branta klippväggar.
Trådarna från Dracaena serrulata hade också en viss ”styrka”, vilket gjorde dem populära för användning i slungor och pilbågar.
Hjärtat av en grupp blad från Dracaena serrulata kunde också ätas.
Slutligen användes träet från Dracaena serrulata ibland för att tillverka trummor. Delar av stammen sågades horisontellt och urholkades för att bilda trumman, de träsidor borrades med små hål och de övre och nedre slagytorna var vanligtvis gjorda av getskinn.

Dracaena Schizantha (även känt som drakblodsträdet i Somalia) förekommer utspritt längs bergssluttningarna i norra Somalia ovanför Indiska oceanens kust, och når även in i Etiopien och Djibouti. Där förväxlas det dock med den nubiska arten. Det finns forskare som anser att det är en underart av Dracaena Ombet, och med största sannolikhet är arterna nära besläktade i ett antal områden.

Arten Dracaena Ombet (drakblodsträdet i Nubien) är idag känd från utlöparna på Jebel Elba i Egypten till Djibouti (t.ex. i södra Ghoubbet och Hemed), med några försvagade populationer i Erkowit, ovanför Suwakin och Port Sudan. Lokalt kallas trädet för ”Ombet” (modern till jorden), ”asa-ara” eller ”arob”. Dessutom förekommer arten i Eritrea och Etiopien, där populationerna följer bergen och bergssluttningarna vid Röda havet.
Dracaena ombet är ett vintergrönt träd med en tjock, förgrenad stam som kan bli upp till 9 meter hög.
Trädet skördas i det vilda på grund av sin ätbara frukt, som används lokalt. Det är också källan till en kåda som används inom traditionell medicin.
En förr utbredd och riklig art som drabbats av överbete, överdriven avverkning, torka och möjligen angrepp av parasitära skadedjur eller sjukdomar, vilket har bidragit till en allvarlig minskning av populationen. Trädet är klassificerat som ”Hot” i IUCN:s röda lista över hotade arter (2010).

Dracaena jayniana ingår i en grupp arter som är besläktade med drakblodsträdet Dracaena Draco från Kanarieöarna. Dracaena jayniana är begränsad till centrala och nordöstra Thailand. Den finns på kalkstenskarst på 300–500 meters höjd över havet, vanligtvis på kulltoppar snarare än på branta klippor.
Det otillgängliga landskapet i kombination med brist på jord och begränsad vattentillgång har bidragit till att skydda det mot jordbruksutveckling. Det innehåller många sällsynta och ovanliga arter som ofta är begränsade till karstkalksten.
Dracaena jayniana anses vara hotad enligt IUCN:s röda listekriterier (preliminär bedömning). Den är begränsad till isolerade kalkstenskarstformationer, vilket resulterar i en fragmenterad utbredning. Den växer långsamt och har dålig frösättning (jämfört med andra Dracaena-trädarter).
Fullvuxna plantor tas från naturen för användning inom trädgårdsodling. Dracaena jayniana är dock mindre populär än andra Dracaena-arter, och ett antal populationer finns nära tempel, vilket ger dem ett visst skydd. Drakblodsträdet samlas in av lokalbefolkningen som tror att det för med sig lycka.
I Thailand hotas många kalkstenshabitat av utvinning för betongproduktion, särskilt de som ligger närmast städer som Bangkok.
Dracaena jayniana har vedartade stammar som kan bli upp till 8 meter höga, förgrenade vid basen, vanligtvis med 3–5 upprättstående stammar i en klunga. Stammen har bladärr från basen till toppen. Barken är blekt brun till gråbrun med vertikala sprickor mot basen, som flagnar på båda sidor om sprickan. Även hos denna art sipprar mörkrött sav (drakblod eller kåda) ut ur skadad bark.
Denna art har extremt långa, vedartade rötter som kan nå ner till grundvattennivån under den torra, steniga kalkstensmiljön.
Bladen är hårda, läderartade, blekt gröna till vita och sitter i täta klasar i stammens ändar. Bladskivorna är mörkgröna, upp till 75 cm långa och 1,3 cm breda. Alla blad utom de yngsta är böjda nära basen.
Blommorna hos Dracaena jayniana är matta guldgula och har tepaler (odifferentierade kronblad och foderblad). Blomningen sker i upprättstående till uppåtvända blomställningar med fyra förgreningar.
Efter blomningen bildas en frukt med högst tre frön, glansigt olivgrön om den är ojämn, troligen matt röd om den är mogen (svartröd när den är torkad), med en diameter på cirka 1 cm.
Dracaena jayniana är känd för flera användningsområden i Thailand. En tonisk dryck tillverkas av den torkade röda saven. Växten används också som prydväxt.

Drakblodsträdet Dracaena Kaweesakii, som upptäcktes 2013 i Thailand, kännetecknas av sin omfattande förgrening. Den nya arten når en imponerande höjd på hela 12 meter. Kronans diameter kan också enkelt nå 12 meter. Dracaena Kaweesakii har vackra, mjuka, svärdformade blad med vita kanter och krämvita blommor med starkt orangea filament, alla mycket utmärkande drag. Studien som beskriver denna spännande nya art publicerades av ett internationellt forskarlag i open access-tidskriften Phytokeys.
Dracaena kaweesakii är en släkting till den vackra drakenblodsträdet från den kanariska ön Teneriffa (Dracaena draco). Det är en ekologiskt viktig art som endast förekommer på kalkstenshöjder och berg som ofta förknippas med buddhistiska tempel i Thailand.
Dracaena kaweesakii utvinns från vildväxande bestånd för användning inom trädgårdsodling i Thailand och är en av de mer populära arterna tack vare sin omfattande förgrening. Thailändarna tror att drakenblodsträdets arter generellt för med sig lycka till hushållen, därav deras popularitet. Ett antal populationer av Dracaena kaweesakii skyddas på grund av närheten till tempel eller har planterats om i deras trädgårdar. Det finns ännu inget direkt bevis på uttag, men hållbarhetsstudier behövs på populationsnivå för att säkerställa skyddet av denna vackra art. Tyvärr hotas även Dracaena kaweesakii av begränsad utbredning, förstörelse av kalksten för betong och avverkning av träd för trädgårdar"
Meddelanden granskas först innan de blir synliga
Odla Adansonia madagascariensis själv från frö. Upptäck tre olika såmetoder och ge din madagaskanska baobab den bästa starten.
Få fröna att gro? Upptäck vilken roll temperatur, markvärme, fukt och växtbelysning spelar och ge dina fröer och småplantor en stark start.
De stora, djupt flikiga bladen gör Philodendron Selloum till en riktig tropisk blickfångare. Upptäck hur du får kraftig tillväxt, friska rötter och allt mer imponerande bladverk.
Håll dig uppdaterad om de senaste nyheterna!
© 2026 Drakenbloedboom.
Powered by Shopify